Göra helg
Det finns en berättelse om Moder Theresa, att hon en gång fick frågan om det där med bön. Någon frågade: "vad säger du till Gud när du ber?" och hon svarade: "jag säger inte så mycket, jag lyssnar mest". Då kom den naturliga följdfrågan: "vad säger Gud då?" "han säger inte så mycket, han lyssnar mest".
Det är tänkvärda ord, tycker jag. Att bara sitta en stund i stillhet och tystnad tillsammans med Gud, det är något att arbeta på. Men ibland behövs ord.
När vi för några veckor sedan firade "messy" gudstjänst med små och stora i Algutsboda, prövade vi att skriva vår gemensamma förbön på små lappar som vi tejpade upp på ett stort kors. Korset blev fullt av små gröna lappar med text och teckningar. Jag, som lider av svårartat kontrollbehov, tyckte att det var en lite skrämmande sak att pröva på, eftersom det föll på mig att under förbönen läsa de här lapparna. Tänk om det skulle stå något oläsligt? Tänk om det skulle stå samma sak på alla lappar? Tänk om jag läste fel? Men av allt nytt vi prövade under den här gudstjänsten, så är det just förbönskorset som jag minns som starkast och det absolut bästa. Bönen blev en salig blandning, från glass till barn på flykt, och det var så vackert! Det här är kyrkans förbön, vår förbön, den bön som vi vill be just precis nu! Högt och lågt, personligt och gemensamt - det var så oerhört gripande.
Ibland kan man också behöva någon annans ord när man ber, och om jag får drista mig till ett boktips såhär inför helgen, så är det just den här bönboken. Det är en veritabel skatt med många tankar och teman, böner från alla tider och andliga övningar för den som vill. Under rubriken "göra helg" står några kloka ord om hur rytmen i livet är absolut vital både för oss själva, våra relationer och vår gemenskap med Gud. Den gode Tomas Sjödin har också skrivit om detta i boken "det händer när du vilar". Rytm. Det är ett vackert ord. Livet behöver ha en rytm, en lagom balans mellan arbete och vila, krav och kravlöshet. För mycket eller lite av det ena eller andra håller inte i längden. Redan i skapelseberättelsen får vi lära av Gud vikten av rytm, av att det finns tid också för vila - det där som är så enkelt och ändå så svårt.
Här är en välsignelse inför helgen, hämtad ur ovan nämnda bok:
Gud, välsigna mitt arbete så att jag får ro att vila,
välsigna min vila så att jag får kraft att arbeta,
välsigna mitt allt så att vila och arbete finner frid.
Det är tyvärr så blir det där med jobb det som överväger många gånger. Man kommer på saker hela tiden att göra. Jag ska dock försöka ändra på det o komma ihåg att pausa och lyssna inåt. Det du skriver om den viktiga blandningen av arbete och vila vet vi nog egentligen, men vi behöver påminnas.