Idag står det i fastekalendern: Välkomna våren med en promenad. Och nog är våren i antågande! Det märks på ljuset, men också i luften. Det må snöa, regna eller vara frost om nätterna, vårens första antydning kommer för mig ändå alltid som en alldeles särskild doft av lerig jord, långt före några av de andra vårtecknen.

Att ta en promenad hör till vardagen, förhoppningsvis för de flesta eftersom det är en sådan skön sak att göra. Men om man dessutom har hund, så blir det alldeles självklart att ta sig ut. I ur och skur, motvilligt ibland men nästan alltid underbart välgörande. En alldeles särskild form av promenad är pilgrimsvandringen, som är lika gammal som kristenheten. I alla tider har människor vandrat mot olika pilgrimsmål eller för själva vandringens skull, för att söka ett djup och en riktning i sitt liv. Kanske också svar på sina frågor.

Det finns många sätt att vara pilgrim på - man kan vandra kortare sträckor eller riktigt långa, man kan pilgrimscykla, rida eller köra motorcykel. Själv har jag inte gått särskilt många pilgrimsvandringar, men de få jag varit med om har varit fina. Vid en mycket kort vandring vid ett konvent en gång, då vi gick den fina leden runt sjön vid Långasjö kyrka, fick vi lära oss ett sätt att be som jag tänkte dela med mig av. Det handlar om att be med fötterna. Själva pilgrimsvandringen i sig kallas också ibland för att be med fötterna, men det här är en speciell böneteknik som vid första anblicken kan verka fånig, men som åtminstone jag tycker fungerar oväntat bra. Såhär går det till:

Bestäm din pilgrimsväg. Det kan vara att gå till ett särskilt mål (en kyrka, en källa, en glänta i skogen som du tycker om) eller en runda. Det kan vara en längre vandring eller en vanlig vardagspromenad. När du börjar, plocka då upp något litet från marken - en sten, pinne eller kotte - och håll den i handen. Tänk på vad du vill be för medan du håller saken i handen. Det kan vara en person, något som skall hända, något du önskar eller vad som helst. När du har bestämt vad du vill be för, tänk dig då att du placerar din bön i fötterna. Det är själva stegen som är din bön. När du har gjort detta, släng då ifrån dig den sak du hållit i handen. Nu är det dina fötter som ber, och du kan vila tankarna från allt. Så fort du kommer på dig själv med att tänka, förflytta då fokus till fötterna. Gå så din vandring i tystnad och låt stegen få vara din bön.

Som sagt, det kan verka fånigt. Men tro mig, det är väl värt att pröva! Hur din dag än ser ut idag, så finns det säkert möjlighet att gå en promenad och låta fötterna be.

Lycka till!

Lina