Idag är det tydligen Internationella sömndagen! Det är också grammatikdagen och bussförarens dag, men jag tänkte hålla mig till det där med sömnen, ett ämne som berör oss alla (vilket för all del såväl grammatik som busschaufförer också gör) men som kan ge så olika associationer - från rofylld vila till ångestfylld prestation. Somliga somnar så fort de lägger huvudet på kudden, för andra är det en lång väntan innan sömnen äntligen kommer. I stort sett alla djur sover. Om sömnen hindras under en längre tid, slutar till sist kroppen att fungera. Ändå har forskningen ännu inte kunnat helt förklara vad sömnen fyller för funktion. Visst finns det många olika teorier, men någon slutgiltig förklaring har vi inte på sömnens mysterium. Likaså drömmarna - de verkar vi också dela med alla djur. Åtminstone har alla de däggdjur och fåglar man hittills undersökt under sömnen befunnit sig i REM-sömn, det stadium där ögonen rör sig snabbt och vi drömmer.

I Bibelns värld finns en del skrivet om sömn, men framför allt om drömmar. I drömmen talar Gud till den gammaltestamentlige Josef, till hans nytestamentlige namne, till de vise männen - ja ofta talar Gud till människan i drömmen. Det verkar vara viktigt att man följer sina drömmar! Eller? Det kan vara vanskligt att lita helt på det man ser och hör när man sover, för ofta är ju drömmarna (åtminstone som jag ser det) inget annat än undanträngda tankar och känslor som får luft och rymd när kropp och hjärna är avslappnade. Inte sällan handlar de om våra rädslor. Men ibland kanske Gud talar till oss i drömmen? Ja, det tror jag. Och i så fall tror jag att man känner att det är så. Men man skulle ju också kunna tänka sig att de drömmar som Bibeln talar om inte är sömndrömmar, utan ett sätt att beskriva något som människorna upplevt när de varit avslappnade, avskilda från dagens sorl och brus, i meditation och bön. Som jag skrivit här mer än en gång, är Gud för mig inte de brinnande buskarnas eller tordönsstämmans Gud, utan mer den man finner när man lyssnar. I stillhet. I bön. I tålig väntan. Och kanske är det tillståndet också en form av ”dröm”?

Ett gott sätt att förbereda sig för sömnen kan vara att be aftonbön. En av de äldsta aftonböner vi känner till, åtminstone 3 000 år gammal, är mycket kort men rymmer ändå ett sådant vackert uttryck för närheten till Gud:

Jag lägger mig ner i frid och sover.

Du, Herre, låter mig bo i trygghet.

Psaltaren 4:9

Även psalmboken har vackra psalmer som kan användas som aftonbön, antingen sjungna eller lästa. Vi har psalmen ”bliv kvar hos mig” som jag skrivit om tidigare, men också den kända och älskade ”bred dina vida vingar”. En av mina favoriter är psalm 191, som berättar både om vilan och om samhörigheten med alla människor över hela jorden. Den kanske kan vara något för dig att läsa eller sjunga ikväll?

Den dag du gav oss, Gud, är gången

och mörkret sänkes kring oss ned.

Ditt lov steg upp i morgonsången,

ditt lov skall signa nattens fred.

När jorden sig i rymden vänder

och ljuset går från trakt till trakt,

ditt lov väcks upp i nya länder.

Din kyrka håller troget vakt.

Den sol som oss till vila viger

för andra tänder arbetsdag.

Ur andras hjärtan bönen stiger

om kraft att vandra i din lag.

Pris vare dig som jordens bana

igenom öde rymder sträckt

och som av jordens folk vill dana

en enda helig mänskosläkt.

En välsignad dag, kväll och natt önskar jag dig!

Lina