Nu har det snart gått två år sedan jag började skriva, och nästan ett år sedan tankarna på att det kanske kunde bli något läsbart även för andra började gro. Texten har inte blivit så lång som det var tänkt, och inte heller så välformulerad som jag önskat. Tankarna far åt olika håll, och trots att fastetiden går mot sitt slut och jag verkligen haft möjlighet till lugn och ro, så vill inte orden komma. Kanske är det inte läge, kanske finns det inte mer att skriva. Kanske hade jag lite för höga förväntningar på mig själv – det skulle i så fall inte vara för första gången. Kanske är det dags att sätta punkt.

Dagarna är påtagligt längre, och fastän klockan blivit kväll, dröjer sig skymningsljuset kvar och koltrasten sjunger utanför. Snart kommer våren att ränna iväg med sådan fart att det gäller att vara uppmärksam om man vill hänga med. Och det vill jag – det är en underbar tid som väntar.

Ja, kanske är det dags att summera detta varsamhetens evangelium nu? För mig har det där enkla men vackra ordet varit det som gjort den största skillnaden under resan tillbaka till ett liv som går ihop, bra mycket lättare att bära med sig än ett batteri av avslappningsövningar, terapi och samtalsstunder – även om allt detta också har varit helt omistligt förstås!

När stress och krav, tidsbrist eller brist på ork har förmörkat himlen, då har Varsamheten lyst som en liten punkt i tanken. Hjälpt till att ge riktning och frammana såväl lugn som ett mer hållbart förhållningssätt, att backa några steg och börja om på nytt. Tänk, att ett enda ord kan ge så mycket! Så hur är det för dig? Har du något ord, en bild eller en tanke som ger dig kraft och ett gott fokus? Det kan vara väl värt att tänka på!

Imorgon börjar Stilla veckan, den första dagen i en rad av dagar som innebär underbara gudstjänster, men också ett arbete som trots att det tar väldigt lite tid i anspråk, tar mycket kraft. Ändå känns det hoppfullt, för första gången på flera år. Jag är inte trött, inte särskilt spänd, och i allt som väntar skall jag vila i att det mesta inte kommer an på mig och vad jag gör, utan på vad Jesus gjort för oss. Min uppgift är enkel: att berätta om det fantastiska budskapet som förmedlats i årtusenden och över hela världen. Och det är jag inte ensam om. Jag är bara en liten del av en stor helhet, och det är gott. Det är en nåd. Då kan man kosta på sig att vara varsam.

En välsignad söndag!

önskar Lina