Av lite olika skäl, så kommer den här bloggen att se annorlunda ut mot vad den har gjort tidigare. Ambitionen är att skriva varje dag precis som alltid, men texterna kommer förmodligen att bli lite annorlunda mot vad de brukar vara. Livet skiftar precis som årstiderna gör, och i mitt liv har det hänt – och händer – mycket just nu.

Därför tänkte jag att i år dela med mig av något som varit beständigt i mitt liv, och det är kärleken till musiken i kyrkan. Den psalmskatt vi har, med nästan tusen psalmer (om en räknar med tillägget och Psalmer i 2000-talet, vilket jag tycker att en gott kan göra), är fantastisk. Fastän jag levt med psalmboken i stort sett hela mitt liv, så hittar jag hela tiden nya psalmer, nya versrader och melodier som griper tag. Och nu är det här en blogg, med skriven text, men om du inte kan melodin till dessa psalmer så kan man hitta de flesta på Youtube och/eller Spotify. Eller ännu hellre: fråga närmaste kantor! Hen blir säkert jätteglad över visat intresse. Är det inte alltför komplicerade noter, går det förstås också bra att fråga mig. :o)

Här kommer en riktigt fin (och tämligen okänd) psalm med en tänkvärd text, som handlar om hur vi tenderar att söka Gud långt borta, i det annorlunda, i det som inte är vardag och våra egna liv. Det kan vara en god bön att bära med sig såhär i fastans början.

Psalm 531

Varför gick vi bort att söka dig som alltid hos oss var?

Ljuset såg vi, men vi såg ej dig som ljusets klädnad bar,

visste ej att i vårt mörker allra närmast oss du var.

Speglingar vi såg och följde, sökte dig i deras glans,

hörde ej ditt svar som före våra rop och frågor fanns,

såg ej nyckeln som vid tröskeln låg och väntade vår hand.

I vårt stängda hus du sökt oss. Ingen visste du var där.

Men när brödet bryts och delas vet vi plötsligt vem du är.

Inte du, men vi, var borta. Du är alltid bland oss här.

Text: A Frostensson 1964

Musik: Wales 1700-talet