Idag skriver jag från sjuksängen, fast det är inte så farligt som det låter.
Natten tillbringades med host-aktiviteter och det blev sisådär med sömnen. Det skulle dock visa sig att denna nattvaka bar på en stor välsignelse!

Framåt tretiden, när trafiken på Kalmarvägen utanför var i det närmaste obefintlig och all aktivitet i området stannat upp, var det ändå inte helt stilla. Jag sover alltid med öppet fönster, och nu fick jag höra något som jag aldrig hört här förut: en ugglas stilla hoande från skogen en bit bort. Jag är inget vidare bra på fåglar och deras sång, och där jag låg i sängen tänkte jag att jag borde gå upp och konsultera fågelboken (den där som har en spelare så att man kan höra de olika lätena). Men så tänkte jag, att det spelar ju ingen roll vad det är för sorts uggla egentligen. Nu hoade den, och det var så vilsamt och vackert att lyssna på. "A rose without it´s name..." som Shakespeare skrev. Varför skulle ugglan behöva få ett namn och en artbestämning? Kunde den inte bara få fylla natten med sina ljud? I flera timmar höll den på - välsignade timmar mitt i allt hostande.

Och så kom jag att tänka på en av mina stora idoler, biologen och författaren Stefan Edman. Han har varit en förespråkare för ett sätt att se på livet och vår plats i Skapelsen som jag tycker är helt underbar i all sin enkelhet. Stefan har sex ledord för en bättre värld, de sex F:en. De kan man använda som en hjälp att finna ett förhållningssätt till tillvaron som fungerar i längden. Orden är:

Förundran
Förståelse
Försoning
Förnöjsamhet
Förändring
Förtröstan

I natt blev kattugglans (jodå, när morgonen kom segrade nyfikenheten, och efter att ha konsulterat fågelboken kunde jag konstatera att det förmodligen var just en kattuggla som stod för underhållningen) budskap Förundran. Känslan av att vara del av en helhet, ett sammanhang där alla har en röst om vi bara tar oss tid att lyssna. Den känslan kalkar i sura hjärtan, som käre Stefan också skriver, och formar oss till mer goda människor. Mer öppna  människor. Mer levande människor.

Idag är det fredag, och åtminstone i vår del av landet lovas en solig och varm väderlek med aning av vår. En perfekt dag för att öva dig i förundran! Så ut med dig, ta dig en stund att medvetet stanna upp och tanka solsken och se om du kan hitta den där känslan i hjärtat att du är en del av Guds fantastiska skapelse, en del av en helhet där varje skapad varelse sjunger sin lovsång till Skaparen själv. Och när du hittat din förundran, håll fast vid den, låt den få vara det som bär under dagarna som kommer! Då blir det, hur det än blir, en välsignad helg.

Hostiga men ändå glada hälsningar
Lina