Idag tänkte jag försöka återberätta en legend som har mycket att säga oss i vår materiella kultur och särskilt nu i fastetid. Det är legenden om Salomos ring.

Kung Salomo var lite irriterad på sin tjänare Benaiah, eftersom han tyckte att tjänaren saknade ödmjukhet. Så Salomo bestämde sig för att sända Benaiah på ett uppdrag som skulle vara omöjligt att genomföra. Han kallade till sig tjänaren och sa:

”Jag har ett uppdrag till dig. Det finns en ring som jag vill att du skall leta upp åt mig. Ringen är magisk på så sätt att en glad man som tittar på den blir sorgsen, och en sorgsen man som tittar på den blir glad.”

Benaiah bugade inför kungen och gav sig iväg på sitt uppdrag. Han reste från land till land och uppsökte varenda affär som fanns, men ingen hade någonstans hört talas om en ring med sådan stark magi.

Veckor och månader av letande gick, och Benaiah började känna sig alltmer uppgiven. Det verkade som om han skulle behöva återvända till Salomo med ofullbordat uppdrag. Men han bestämde sig ändå för att göra ett sista försök innan han gav upp, och begav sig till Jerusalems fattigaste kvarter. Här hade han inte brytt sig om att leta tidigare.

Utanför ett av de nedgångna husen satt en gammal man, som lagt ut sina enkla smycken till försäljning på en filt på marken. Utan att hysa alltför stora förhoppningar, stannade Benaiah till och frågade mannen om han kände till ringen som gjorde den lycklige sorgsen och den sorgsne lycklig.

Den gamle mannen log sitt tandlösa leende, bad Benaiah att vänta lite och tog med sig en enkel guldring in i huset. Efter en stund kom han tillbaka och räckte ringen till Benaiah. När han fick se vad mannen graverat in på insidan av ringen, spreds ett leende över hans trötta ansikte. Äntligen! Nu hade han funnit det han sökte! Benaiah betalade den gamle mannen och skyndade sig tillbaka till Salomos slott.

När Salomo fick se att hans tjänare återvänt, kunde han inte hålla tillbaka ett litet leende. ”Nå, min vän, har du utfört det uppdrag jag gav dig?” frågade han.

”Varsågod, ers höghet” svarade Benaiah och räckte över ringen till Salomo.

Förvånad och lite misstrogen tog Salomo emot ringen. Och när han läste inskriptionen kunde han inte göra annat än att ge tjänaren rätt. Detta var den magiska ring han begärt att få. Inskriptionen på ringen insida löd: Gam zeh ya’avor - också detta skall förgå...

När nu våren äntligen lyser mot oss hela dagen, kan det få vara en påminnelse om att den största rikedomen inte nödvändigtvis handlar om ägodelar. Livets vackraste och mest betydelsefulla tider och ting får vi alldeles gratis. Så njut av dagen idag, om så bara en liten stund! Tanka solsken och goda möten!


Kram Lina