Läste häromdagen om ett psykologiskt experiment som ägde rum på 70-talet, ett experiment vars resultat känns lika relevant idag som för 40 år sedan. Experimentet gick till så att man lät 40 teologistuderande i uppgif att på kort tid författa en predikan utifrån berättelsen om den barmhärtige samariern. Predikan skulle sedan läsas upp och spelas in. När studenten suttit en stund med sin predikan, kom en person in i rummet och talade om att inspelningen måste ske nu - man fick alltså inte den tid på sig som det var sagt. Istället skulle man skynda sig till en annan byggnad där ljudteknikerna otåligt väntade. Utanför den här byggnaden satt en person som låtsades ha ett svårt astmaanfall. Hur många tror du, av dessa 40 teologistudenter med berättelsen om den barmhärtige samariern friskt i minnet, stannade upp och hjälpte den i deras ögon svårt sjuke personen? Sexton! De övriga tjugofyra hade inte ens lagt märke till att det fanns en person i nöd rakt framför dem. Det här experimentet säger en hel del, förhoppningsvis inte bara om oss teologer, utan om vad stress gör med människans perceptionsförmåga. Vi får tunnelseende av att rusa genom livet - och det hjälper inte någon. Imorgon kväll går vi in i stilla veckan. Jag hoppas att din vecka verkligen blir stilla! Att du tar dig tid att stanna upp för att se, lägga märke till, lyssna och känna efter. Slå av mobilen lite då och då, gå in i en kyrka eller tänd ett ljus därhemma. Smaka på tystnaden. Gå en promenad, inte så mycket för motionens skull utan för att rensa skallen, andas och bli medveten om din kropp och dina rörelser. Öva dig i att bara finnas till! Det är svårt, ibland kan det vara ganska oroligt i både kropp och sinne till en början, men trägen vinner! Och i det här fallet är jag helt övetygad om att den trägne blir mer mänsklig. Ha en ljuvlig helg! Och glöm inte Earth Hour ikväll! Kram Lina