Skriver det här inlägget lördag kväll, eftersom morgondagen är ganska pressad vad gäller tid. I skrivande stund ljuder hela lägenheten av sång och gitarrspel - vännen Pelle är på besök och Martin och han övar inför lovsångerna i morgondagens mässa i Garvaregården. Sångerna handlar nästan uteslutande om kärleken till Gud.

 

Alldeles nyss tittade vi på Melodifestivalen - något som jag sällan gör men ikväll blev det så. Om rätt låt vann? Ja uppenbarligen, den vann ju! Jag tyckte nog att den var riktigt bra. Artisten berättade att låten kom till i tacksamhet till alla människor som burit honom i hans karriär som sångare hittills.

 

Två musikaliska inslag, alltså, denna lördagkväll. Den ena med temat kärleken till Gud, den andra med temat kärleken till människor. Samma kärlek, säger vår tro. Vi älskar, därför att Gud har älskat oss först. Utan Guds kärlek till att börja med, skulle vi inte älska. Kärleken är som en ström som vi får låta flöda genom oss och ut till andra människor. Och djur. Och natur.

 

Frälsarkransen har två kärlekspärlor, två blodröda vackra pärlor alldeles intill varandra. Den första kärlekspärlan handlar om kärleken vi får ta emot. Från Gud och från våra medmänniskor. Den andra kärlekspärlan kallas också offerpärlan. Den handlar om kärleken vi får ge, till Gud och till våra medmänniskor. Offerpärlan handlar också om det offer Gud gör för mänsklighetens skull genom Jesus.

 

Idag är det Midfastosöndagen, brödets dag, och i de allra flesta kyrkor kommer det att firas mässa. Där får vi minnas och ta del av det offer Jesus gjorde, ta emot den kärlek han vill ge. Det kan ge oss näring till att ge kärleken vidare. Nattvardens gåva är en gåva av sann och osjälvisk kärlek, och liksom alla sådana gåvor kräver den ingenting i gengäld. Det kommer inte an på styrkan i vår tro eller om vi tycker oss vara värdiga eller inte, den är något vi får ta emot alldeles oavsett vad. Och det är först när vi tar emot den som sådan, tror jag, som vi kan ge den vidare.

 

En kärleksfull dag!

önskar Lina