Plast och plasticitet

 

 

Det sägs att den mänskliga hjärnan (och troligen alla varelsers hjärnor) är plastisk. Med detta menas inte att den består av plast, utan att den är förändringsbar. Våra erfarenheter formar hur hjärnan är organiserad, det kallas neuroplasticitet. Om ett område av hjärnan skadas, så kan andra delar med tiden ta över dess funktioner. Ju yngre vi är, desto större plasticitet. Är man lite äldre så är hjärnan lite mindre förändringsbenägen, men såvitt jag förstår så upphör den aldrig att kunna förändras.

 

Nu tror jag inte att neurologer och andra kloka medicinare skulle hålla med mig, men jag tycker att detta faktum har bäring även på moraliska frågor, på tankar och val vi gör. En psykolog skulle dock hålla med mig om att vår hjärna är funtad så, att den i valet mellan två vägar väljer den enklaste, mest invanda. Hjärnan är, trots sin oerhörda kapacitet och trots all verksamhet som ständigt pågår däruppe, en latmask. Att tänka nya tankar kräver mer energi av oss än att vandra i gamla hjulspår, även om dessa skulle vara destruktiva för oss. Det är därför som det är så svårt att ändra på fördomar, förändra beteenden och få människor att välja nya vägar i stort som smått. Eller att få en person med dåligt självförtroende att tänka annorlunda om sig själv. Men jag tror, att om vi blir medvetandegjorda om detta faktum, så kan vi också vara uppmärksamma på våra egna tankar och beteenden och med tiden kanske förändra det som inte är konstruktivt.

 

Idag skulle jag vilja be dig att tänka lite extra på ett problem som är allas, och som jag tycker att det talas för lite om, nämligen plast. Plast i sig behöver inte vara en dålig produkt (om den inte är full av hormonstörande kemikalier och sådant), faktum är att i valet mellan plast och papperspåse så går det åt mycket mindre energi att tillverka och återvinna en gjord av plast än en gjord av papper. Men plast som inte befinner sig där den skall vara, nämligen använd eller någonstans i återvinningssystemet, kan ställa till med fruktansvärt stor skada. Och det problemet blir allas, eftersom den gamla regeln att allt vi sänder ut kommer tillbaka i högsta grad gäller även plasten. I synnerhet i våra hav.

 

För några veckor sedan kom en rapport från Ellen MacArthur Foundation som slår fast, att om vi fortsätter att sprida plast i naturen i samma takt som nu, så kommer havet att bestå mer av plast än fisk år 2050. Det är inte så många år dit (dessutom tar rapporten inte hänsyn till de allt mer utfiskade haven, så skärningspunkten kan mycket väl komma tidigare). Varje år hamnar åtta miljoner ton plast i haven, och det är till största delen förpackningsindustrin som ställer till det. Och förpackningar använder vi ju alla, det är svårt att komma ifrån. Väl i havet bryts plasten långsamt ner till allt mindre beståndsdelar, tills den till slut är så liten att fiskarna och de andra havslevande organismerna äter upp den. Man har hittat absurda mängder plast i magarna på såväl sjöfåglar som delfiner och andra djur.

 

På vägen till vårt bostadsområde i Nybro ligger det en återvinningsstation, där man kan lämna glas, pappersförpackningar, plast och sådant. Det är väldigt bra att den finns där, men den är lite olyckligt placerad på en plats där det blåser väldigt mycket. Detta får till följd att all den plast som hamnat i närheten av, men inte i, containern där den hör hemma blåser ut över vägen och ner i dikena där de blir liggande tills någon vänlig själ plockar upp den. Försvinner av sig själva gör de inte - nedbrytningstiden för plast är från 10 år för en plastpåse till 500 år för en fiskelina för att ta ett par exempel. I havet, där den mesta plasten hamnar för eller senare, är nedbrytningstiden ännu längre eftersom den behöver ljus, värme och syre för att brytas ner. Jag tror att det för de flesta är en självklarhet att lämna plast till återvinning numera, och möjligheterna till att göra det är bättre än någonsin. Men om vi skall fundera något extra idag på det här problemet, så kanske vi kan fundera på vad vi kan göra utöver återvinning?

 

Kanske skulle det kunna vara att prata med nära och kära om vad plasten ställer till med, uppmuntra till att man är noggrann med hur och var man slänger den? Eller ta en koll i butiken och se om det går att välja förpackningar med mindre plast (och gärna skicka ett mail till de företag man bojkottat och berätta varför)? Kolla vad det finns för alternativ till oljeplast, som exempelvis plast baserad på majs eller cellulosa - åtminstone hundbajspåsar finns det utmärkta alternativ till. Eller kanske att, när du går en promenad, ta med dig en påse och kanske ett par skyddshandskar och plocka upp den plast du ser på vägen? Jag lovar att det känns väldigt bra att rensa upp, mycket bättre än att gå och bli förgrymmad på dem som borde ha tagit hand om sitt skräp från början!

 

Världen är plastig, men hjärnan är plastisk. Små steg och förändringar till det bättre är fullt möjliga oavsett vad vi råkar ha för ålder på de små grå däruppe. Så kom igen - gör något plastiskt idag! Tänk några nya tankar, pröva att göra på ett annat sätt som är till hjälp både för dig, världen och kommande generationer. Just idag kanske ingen tackar dig - men tro mig, det är gott ändå.

 
 

En välsignad dag!

Önskar Lina

 

None
2016-02-18 @ 23:03:14

Så klokt!

Mamma
2016-02-19 @ 21:06:04

Ros till alla miljömedvetna. Jag försöker men kan bli mycket, mycket bättre som du ju vet. Dock "Plastsanerar" jag mitt hem. Köper inte plast utan väljer annat material. Men, som du skriver, allt går inte att undvika som, till exempel, förpackningar. Väldigt mycket av plasten runt dessa skulle man kunna vara utan. Så varför all denna plast?
Mamma




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

linasfasteblogg

Här bloggar jag varje dag under och om fastan

RSS 2.0