I Guds tystnad

Idag är det Dymmelonsdagen, som fått sitt namn efter den klockkläpp av trä som man förr i världen bytte ut den vanliga kläppen mot den här dagen, för att ge klockorna en dovare klang. På sina håll klädde man istället in kläppen i halm eller säckväv, och det förekommer faktiskt än idag på sina ställen. Hur som helst, så är det här en dag för stillhet. För många (inklusive mig själv) är det ju en helt vanlig arbetsdag, men ändå borde det gå att klämma in en liten stund med stillhet för oss alla.
Visste du, att tystnaden är så ovanlig i vår tid, att det finns platser i vårt land som är skyddade för sin tystnads skull? Platser långt borta från motorvägar, flygplansrutter och vindkraftverk. De är få, men de finns. Annars är ju ljuden där hela tiden. I skrivande stund, sittande vid köksbordet hemma i vårt hus, hör jag tangenternas knapprande, ventilationssystemets surrande och till och från ljudet av motorsågen från trädgården där maken går loss på veden som vi kämpat med i veckor nu. Ljud som jag knappt lägger märke till, eftersom nästan all vaken tid tillbringas under någon form av ljudmatta. Om du tar dig en stund och lyssnar, kommer du säkert också att höra ljud som du annars kanske inte lägger märke till, om inte annat så ljudet av dina egna andetag. Och helt tyst kan det aldrig bli, förstås, men kanske kan du ändå söka stillheten en stund idag? Sitt ner någonstans, slå av telefonen, lyssna till dina egna andetag. Låt tankarna komma och gå, fäst dig inte vid dem. Låt bara tid passera. Låt allting få vila en stund. Det är inte svårare eller mer pretentiöst att meditera, och det kan göra lika stora underverk för själen (och kroppen) som en dusch eller en rask promenad.
Imorgon är det Skärtorsdagen, då går vi in i de där magiska dagarna som på något märkligt sätt är som en förlossning. Ner i smärtan, ner i väntan, ner i det som måste ske. På andra sidan väntar det nya livet, undret, glädjen. Så idag är en dag när vi får samla oss inför det stora, heliga. Samla oss, och söka stillheten.
I Guds tystnad får jag vara
ordlös, stilla, utan krav.
Viktigt med tystnad ibland men visst är det svårt för det är, som du skriver, ljud överallt. När jag läst din text blev jag medveten om alla ljud i lägenheten. Sånt som man inte tänker på.