Idag är den dag i stilla veckan som en del kallar för Vita tisdagen, liksom gårdagen kallas Blå måndagen. De här två benämningarna hör dock egentligen till andra änden av fastetiden, för det är de två dagarna som föregår Askonsdagen. Ändå tänkte jag ta fasta på det där med vitt, för något som ofta är vitt i vår kyrka är ju ljusen. Vi har gott om ljus i kyrkan, och väldigt få av dem är där enkom som dekoration, utan de har något att berätta för oss.

För ett par år sedan hade jag ett pass med konfirmanderna som handlade om ljusen i kyrkan, och det var återigen ett av mycket få tillfällen som det verkade som om alla lyssnade intresserat. Stärkt av detta, tog jag med mig mitt ”ljuspass” också till en predikan på Kyndelsmässodagen, en andakt som inledning till ett församlingsråd och en andakt på äldreboendet i Algutsboda. Och märkligt nog, verkade det här med ljusens symbolik (precis som de liturgiska färgerna) vara något som intresserade de flesta. Så idag får blogginlägget handla om samma sak – kanske lär du dig något nytt?

Altarljus

 

Kanske har du tänkt på, att det är olika antal ljus på altaret vid olika söndagar? Det är ingen slump, utan antalet ljus på altaret kan ge en liten ledtråd till temat för söndagen. En dag på året har vi inga ljus på altaret, det är på Långfredagen. Då är Jesus död, och det markerar vi bland annat genom att inte tända några ljus alls i kyrkan. Inte ens elektrisk belysning ifall det går att undvika.

Ibland är det två ljus på altaret. Det är t. ex. söndagarna i Trefaldighetstiden under sommaren. Då handlar texterna ofta om hur det är att vara människa, hur man skall leva som kristen osv. Det är fokus på Jesus som lärare kan man säga.

Ibland är det fyra ljus på altaret. Då är det en lite större festdag i kyrkan, som Fastlagssöndagen, Alla helgons dag, Mikaelidagen och Tacksägelsedagen. Det är dagar då det också handlar om att vara människa, men där vi kan ana himlen, att Jesus är något mer än människa.

När det är superfestligt i kyrkan, då har vi sex ljus på altaret. Det är på julen, trettonhelgen, påsktiden och pingsten bland annat, de riktigt stora helgerna. Då är himmelens port vidöppen, då handlar det om att Jesus är världens Frälsare, att Jesus är Gud själv.

Kristusljus

Kristusljuset är det största ljuset i kyrkan. Ibland kallas det också för påskljus. Det är störst och viktigast, och tänt alla dagar utom långfredagen. Kristusljuset berättar att Jesus lever, och att Jesus besegrat döden den där påskdagen för länge sedan.

Dopljus

När man döps så får man ett dopljus. Traditionen med dopljus är inte jättegammal, så det är inte säkert att du har något hemma, men om du har det så hoppas jag att du använder det! Det är till för att användas, man kan alltid hämta ett nytt ljus på expeditionen när det gamla tagit slut. Att döpas handlar ju om att följa Jesus, och ljuset påminner om att Jesus säger ”jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörker, utan ha livets ljus”. Och just de orden säger prästen vid dopet, och tänder ljuset på Kristusljuset för att markera att vi hör samman med Jesus.

Tacksägelseljus

När någon som varit medlem i Svenska kyrkan dör, då tänder vi också ljus. Söndagen efter dödsfallet, eller söndagen efter det, så har vi något som kallas tacksägelse i kyrkan. Då läser vi upp namnet och åldern på den som dött, och så tänder vi ett ljus och ringer i klockorna. Ljuset tänder vi på Kristusljuset, som en symbol för att döden inte är slutet, att vi genom Jesus och att han dog och uppstod har evigt liv. Tacksägelseljuset får de anhöriga gärna ta med sig hem (åtminstone i vårt pastorat), och ofta har man med det på begravningen sedan.

Förbönsljus

I alla kyrkor finns en ljusbärare. Ibland står det ju att ljusen kostar si och så, men om man inte har några pengar så kan man tända ljus ändå, och lägga en peng en annan gång. Egentligen är jag helt emot att vi skall ta betalt för förbönsljusen, men jag bestämmer ju inte över hela Svenska kyrkan (vilket i alla andra avseenden bara är bra). I ljusbäraren kan man tända ljus när som helst när kyrkan är öppen, och det är det många som gör. Man kanske tänder ett ljus för någon som har det svårt, eller för något man själv går omkring och bär på. Man måste inte alltid formulera sin bön i ord, den kan vara en tanke eller en ljuständning. Jag brukar tänka på ljusen som böner, och om det ofta är ljus tända här så vet jag att det är en frisk församling, för det är en församling som ber. Bön är viktigt, bön är andlig friskvård.

Ja, det var lite om ljusen i kyrkan. Imorgon måste det handla om tystnaden.

Önskar dig en välsignad dag!

Lina