Det var först när jag skrivit gårdagens betraktelse över berättelsen om Abraham och Isak som jag kollade vad söndagen har för psaltarpsalm. Det är ju som såhär, att varje söndag har tre Bibeltexter som är utvalda för att spegla temat för dagen – en text ur gamla Testamentet, en text ur breven (som på kyrkiska kallas episteltext), en evangelietext (alltså en text ur något av evangelierna om Jesus – Matteus, Markus, Lukas eller Johannes) och en psaltarpsalm. Det är sällan som psaltarpsalmen blir läst i kyrkan, och det är lite synd tycker jag. Psaltaren är en riktig skatt. Och gårdagens psaltarpsalm kändes som som ett svar på min vrede över offrandet och tanken att det kanske var just den reaktionen som var poängen – eller vad tänker du?

Barmhärtig och nådig är Herren,

sen till vrede och rik på kärlek.

Han går inte ständigt till rätta med oss,

hans vrede varar inte för evigt.

Han handlar inte mot oss som vi förtjänat,

han ger oss inte våra synders lön.

Ty så hög som himlen välver sig över jorden,

så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom.

Så långt som öster är från väster,

så långt från oss förvisar han vår synd.

Som en far visar ömhet mot barnen,

så visar Herren ömhet mot dem som fruktar honom.

Ty han vet hur vi är skapade,

han minns att vi är mull.

Psaltaren 103:8-14