Idag tänkte jag bjuda på ytterligare en gammal predikan på temat Herrens bön och bön i allmänhet, detta ämne som har sin egen söndag, men som också är aktuellt precis varenda dag.

Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.

Matteus 7:7-8

Kära vänner, brukar ni tappa bort saker därhemma? Gå och leta efter glasögonen eller handväskan eller vad det nu kan vara? Ja, det gör vi nog alla ibland. Men har ni varit med om någon gång, att ni när ni väl hittar den där saken, så inser ni att ni har gått förbi den flera gånger utan att få syn på den? Ni som har det får spetsa öronen nu, för i dagens predikan skall ni få ett toppenbra tips på hur man undviker att sådant händer och hittar sakerna lite fortare! Men först skall det handla lite om bön, för det har också med saken att göra.

Häromdagen pratade jag med min lillasyster, som är en väldigt klok person. Vi kom att prata om det där med Vår Fader, och om bönesvar. Först så pratade vi om Vår Fader, eller Herrens bön som den ju också kallas. Den bön som Jesus själv har lärt oss, den bön som är med i precis varenda gudstjänst och vid varje dop, konfirmation, vigsel och begravning. Den bön som beds på i stort sett världens alla språk och har betts i hela den kristna kyrkans historia. Det svindlar när man tänker på det. Just den här bönen är en av de där sakerna som förenar oss, med varandra över hela världen, och med Jesus själv.

Jag tycker om den nya översättningen numera. Först var den lite obekväm, och det är ju alltid svårt att lära om något som sitter liksom präntat i skallen, men språket i den nyare översättningen är enklare och rakare, och det är nog precis så det skall vara.

När lärjungarna frågar Jesus om hur de skall be, så är det ingen lång, poetisk och komplicerad bön han lär dem, utan något som är mer som ett samtal. Inga krusiduller, inget svårt. Enkelt, otvunget, vardagsnära. Precis så som Jesus alltid visar på hur relationen till Gud kan vara. Herrens bön är en nyckel till det kristna livet på det viset. Enkelt och vardagsnära. Inga konstigheter, inga tillgjordheter. Det är gott.

Min syster och jag var rörande överens där i vårt samtal om att det finns en oerhörd kraft i de välbekanta orden. Att man blir lugn när man ber Herrens bön, känner sig trygg. Rytmen och igenkännandet är något som är väldigt starkt. Men det hade vi ju inte känt om vi inte varit vana vid bönen sedan många år! Alltså är det så, att ju oftare man ber, desto större kraft har bönen på en psykologiskt plan. Det går inte att slita ut Vår Fader, den mår väl av att användas! Tänk på det!

I evangelietexten för idag verkar det ju som att det lönar sig att vara envis. ”Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas” säger Jesus. Be, så skall ni få. Men vänta lite nu, hur funkar det? Jag tror att allas vår erfarenhet är att vi faktiskt inte får allt vi ber om, att vi alla bär på erfarenheter av hur det är när bönen inte verkar nå fram hur man än tjatar, bultar och söker efter svar.

I samtalet med min syster frågade hon om jag tror på bönesvar. ”Ja”, sa jag. ”Det gör jag verkligen. Jag tror att vi får svar när vi ber, men jag tror inte på beställningslistor. Gud jobbar inte på något slags orderavdelning, det funkar inte så. Men svar, det är jag säker på att vi får på något vis.”

Då berättade min syster att hon spelar ett mobilspel som går ut på att hitta ett objekt i ett rum. Det kan vara en kam eller en boll eller något, och man har en kort stund på sig att hitta objektet. Om man inte gör det, så börjar objektet att vibrera i bilden, och då kan man få syn på det. ”Så tror jag att det funkar med bönesvar”, sa hon, ”Gud plockar inte fram lösningen på ens problem, men Gud kan hjälpa en att få syn på lösningen som redan fanns där”. Jag tycker att det är en bra bild. Och det är här som det där ”hitta sakerna fortare-tipset” kommer in.

Om ni letar efter något därhemma, eller för all del spelar samma mobilspel som min lillasyster, så börja med att stanna upp och tänka på hur det ni söker efter ser ut. Är det ett par glasögon, så tänk på hur stora de är och vilken färg och form de har. Ofta tror jag att vi människor går omkring och tänker mer i ord än i bilder. Vi tänker ”var har jag lagt glasögonen nu då?” och då ser vi dem inte, ja kanske för att vi inte ser så bra utan glasögon för all del (det var ett väldigt dåligt exempel), men också för att vi letar mer efter ordet än själva föremålet. Men när vi har bilden av det vi söker på näthinnan, så går det också mycket fortare att få syn på det. Det är ett superbra tips faktiskt, i all sin enkelhet!

Och så kan man ju undra om det är likadant med bönesvar. Eller är det kanske i själva verket precis tvärtom? Ja, det tror jag. Jag tror att vi ofta missar bönesvar som vi faktiskt får, eftersom vi har en sådan bestämd uppfattning om hur de skall se ut och vara. Jag bad länge om att få skapa och vara kreativ, och var så inställd på att det var måla tavlor jag skulle göra men det gick inte alls bra. Det tog lång tid innan jag begrep att jag fått svar, eftersom jag upptäckt hur otroligt roligt och kreativt det är att sticka och att skriva, som ju båda är ett slags skapande.

Så om det där med att leta efter försvunna saker i hemmet handlar om att göra sig en bestämd bild av det man letar efter, så är det tvärtom med bönesvar. Jesus säger i slutet av evangelietexten: ”skall då inte fadern i himlen ge helig ande åt dem som ber honom?” Det är det bönesvar Jesus beskriver. Inte bokstavliga saker med bifogad följesedel, utan helig Ande. Anden, som är inspiration och livsvilja, kreativitet och kraft. Det är det svar vi får - om vi är öppna för det.

Alltså: be ofta, be innerligt, be envist! Och var uppmärksam på när du får svar! För svar, det får du. På Guds sätt.